Byggnaden har med undantag för hisstornet (1993) samma utseende idag.Utformningen är typisk för sin tid.
I "Byggnaders särdrag" (Boverket) beskrivs olika byggnadsstilar. Perioden 1910-1920 kallas Nationalromantik.
Arkitekturstilen sökte sina förebilder i Europa, framförallt i England och Tyskland. Lokala material och byggnadssätt betonades. Husen fick tunga och slutna fasader av mörkt tegel, höga takfall och småspröjsade fönster med vitmålade bågar. Detta är första gången vitmålade fönster förekommer i stadsmiljö.
När man jämför Röda Skolans utseende med beskrivning av Nationalromantisk stil, hittar man flera detaljer som är typiska för stilen.
- Fasaden är helst av hårdbränt fasadtegel med murade fönstervalv och mönstermurade detaljer. I fasaden ingår enstaka block av granit och sockeln är av råhuggen granit.
- Portpartiet har bastant ekport med skulptural omfattning i natursten eller gjuten i konststen och är ej målad.
- Fönster är småspröjsade och målade i brutet vitt, brunt eller grågrönt.
- Taket är ofta belagt med tegel.

Mellan 1943 och 1963 var en av lägenheterna tandpoliklinik. (Hembygdsföreningens arkiv, Osby)
I början av 1960-talet var byggnaden i ett sådant skick att länsstyrelsen dömde ut den och ansåg att den borde rivas. (Artikel i Norra Skåne 14/12-1993)
Skolan revs dock inte, utan man gjorde små reparationer och underhåll. 1982 renoverades byggnaden delvis invändigt, då Fritids och Musikskolan flyttade in i en del av lokalerna.
På sjuttiotalet stod halva byggnaden tom, endast norra gavelns bottenvåning användes till undervisning.
År 1993 blev renovering klar, som omfattade ombyggnad av en del av lokalerna, samt tillbyggnad av ett utvändigt hisstorn. Hissen kom till för att möta kraven på handikappanpassning.
Eftersom man inte kunde lösa hissfrågan invändigt blev, efter diskussioner, resultatet ett utvändigt hisstorn på den sida som vetter mot sjön.
I ett yttrande från länsmuséet står det att "varje tillbyggnad, även monumental byggnad av det här slaget, innebär ett negativt ingrepp på de kulturhistoriska värdena. Ur länsmuséets synvinkel hade det därför varit bättre om hissfrågan kunnat lösas interiört."
Eftersom man inte kunde lösa det interiört återstod en tillbyggnad. I yttrandet står det också, att muséet liksom arkitekten menar att bästa placeringen är på den sida som vetter mot sjön.
I byggnadsnämndens sammanträdesprotokoll 15/3-1993 kan man läsa om länsmuséets yttrande angående utseendet av tillbyggnaden: "En ny byggnadskropp bör generellt sett ta upp den befintliga byggnadens material, samtidigt som det klart ska framgå att det rör sig om en ny byggnadsdel. Hisstornet bör dessutom ges en så enkel utformning som möjligt. Rent konkret innebär detta att den nya byggnadsdelen bör putsas och målas i en tämligen ljus kulör. Helst bör man avstå från våningsavskiljande band etc. Det glasade partiet mellan den gamla byggnadskroppen och hisstornet bör helst utföras utan spröjsar, dvs glasgången bör vara så luftig som möjligt.  (Avskrift av Carina Runborg- Johanssons 5-poängsuppsats "Svensk Bebyggelse")