Skolhistoria - Personliga minnen

av Berit Gunnarsson

Hösten 1957 flyttade jag till Osby, hitlockad från Malmö av Osbysonen Stig Gunnarsson, som nyss blivit klar med sin folkskollärarutbildning. Vi gifte oss vid jultid samma år och jag hade åtminstone inte för avsikt att stanna i skogsbygden i resten av mitt liv, men det verkar som det skulle bli så. Vi har nu varit bosatta här i 43 år.

Klockarskogsskolan hade precis blivit färdigbyggd och jag blev placerad där, tillsammans med sex andra klasslärare. Så härligt det skulle bli att komma till en alldeles ny skola! Och det var det, fast det visade sig sedan finnas en del brister bl.a. på materielsidan och även när det gällde själva byggnaden. Det fanns sex klassrum men sju klasser på skolan. Den ena klassen fick använda den tilltänkta matsalen som klassrum. Där fanns det stora fönster åt tre väderstreck.
Det blev många nya upplevelser för ”stadsfröken” med harar springande alldeles inpå knutarna. Köket utgjorde ett generöst materielrum och eftersom spisar var inkopplade, kunde vi också baka bullar där.

Skolan blev aldrig officiellt invigd, men några företagsamma föräldrar samlade ihop lite pengar bland barnen och köpte sex stycken reproduktioner som hängdes en i varje klassrum. Dessa tavlor finns kvar men är omplacerade.

I ett tidningsklipp från höstterminen 1957 läser man om de väldigt fina och moderna omklädningsrummen samt om duschrummet, som hörde till gymnastiksalen. Denna sal kan mera betraktas som ett lekrum men tjänstgör fortfarande som gymnastiksal.

Ordningen på skolan var god. Överlärare Arvid Persson på Parkskolan, till vilken  Klockarskogsskolan hörde, hade skrivit ordningsreglerna, bl.a. ”Att barnen uppehåller sig på gräsmattorna är onödigt”.  Reglerna åtlyddes noga men med åren blev det så att endast gräsmattan vid flaggstången ”fridlystes”.

Signe Martinsson var tillsynslärare 1959-1964. Hon efterträddes av undertecknad, som uppehöll tjänsten fram till min pensionering 1993 med undantag för år 1968 och vårterminen 1969, då Ingrid Andersson vikarierade.

Någon stadigvarande vaktmästare var inte anställd men Henry Svensson, gift med en av skolans trotjänare städerskan Silva Svensson (1957-1985) såg till att trasiga saker lagades, att skolgården hölls i ordning o s v. Senare anställdes Willy Nilsson på brandstationen som vaktmästare på deltid liksom senare Leif Wallenborg också från brandstationen, som f ö var och fortfarande är nära granne till skolan.

Bespisningen i Osby kom igång relativt sent. En del barn, de som inte hade hemmavarande mödrar, fick promenera till restaurang Borgen och äta i sällskap med en från skolan medföljande vakthavande lärare. Övriga gick eller cyklade hem och åt.

Lunchrasten var 75 minuter lång och skolan låg helt öde under den tiden. Klockan 12.50 träffades vi alla igen.

I mitten av 1960-talet fick Klockarskogsskolan egen bespisning. Elsie Nordh anställdes tillsammans med en medarbetare, som avlöstes av Lilly Nyberg 1966. Dessa energiska och omtänksamma kvinnor skötte ruljansen fram till sin pensionering1984 resp. 1994. Maten levererades i många år av Signe Tillman, som hade bar i Klockarskogen och varje dag kom hon med sin goda hemlagade mat i sin Saab. När den strejkade blev det cykel eller om vintern på sparkstötting. Hon var ensam om att då och då servera stekt sill till skollunch, en rätt som var mycket uppskattad. F ö var maten alltid god och Lilly skämde bort lärarna med kaffe och hembakade kakor efter torsdagssoppan.

Skolgården hade sin charm med skogen inpå knutarna runt om samt dessutom med en bäck som emellanåt utgjorde ett hot. Hela skolgården var täckt av grus men så småningom asfalterades valda delar av densamma.  

Det var inte bara bäcken, som var förrädisk. Hela skolbygget, speciellt gymnastiksals- och matsalsdelen låg alldeles för lågt. Vattnet trängde upp i källaren och omdränering gjordes vid åtminstone två tillfällen.

Lokalerna började snart bli för få. Skolmognadsklass skulle inrättas. Den fick ta plats i materielrummet. Valda delar av korridorerna avdelades för specialundervisning. Talpedagogen fick dra sig ner i ett källarutrymme utan fönster. Men lärarnas fantasi var enastående, så de här primitiva utrymmena blev ganska trevliga ändå.

När skolan fyllde tjugo år ordnades en fest av barn och personal på stället. Vi bjöd in kommunfolk och en hel del skolfolk. Då passade vi på att visa upp våra primitiva lösningar på arbetsrum. - Det dröjde inte länge förrän diskussionerna om tillbyggnad kom igång.

I kommunen fanns det behov av fler daghem. Då beslöts att daghemmet i Klockarskogen skulle byggas ihop med skolan. På så sätt fick vi en förträfflig studiehall med tillhörande små rum för specialundervisning, mottagning för tillsynslärare och för skolsköterska samt toaletter. Ett stort rum blev det också som kunde användas till ”samlad skoldag”. Året var 1979 och det hade hunnit bli jul. Våra julfester brukade äga rum i korridorerna med dukade långbord, men detta året nvigde vi studiehallen med julfest där. Denna hall var väldigt användbar för uppvisningar, morgonsamlingar, hemkunskap, filmvisning, föräldramöten mm.

Så småningom byggdes en scen. Låneböckerna från klassrummen flyttades över i ett gemensamt bibliotek i en del av hallen. En annan avdelning blev till barnens egen affär att bl.a. användas på matematiklektionerna. Varorna tillverkades bl.a. med hjälp av slöjdlärarna i ämnet oä slöjd.

Och allt detta skulle hållas i ordning och gjordes också av lokalvårdaren Dorrit Jensen, som dessutom sydde gardiner till oss, pyntade och hjälpte till med att hålla efter barnen.  

Nya undervisningsmetoder och större krav på individualisering krävde mer plats. Grupprum skulle behövas men var? Korridorerna blev lösningen. 1993 på sommaren påbörjades arbetet. Varje klassrum fick sitt eget lilla grupprum med dörrar på båda sidor, med fönsterförsedd dörr mot klassrummet o s v. Samtidigt moderniserades klassrummen. Nya skåp sattes in och det bästa av allt: det blev en dörr mellan två och två klassrum för bättre samarbete. Arbetsenheten kunde på ett enkelt sätt samordna undervisningen. Dessutom byttes de relativt nya höga elevbänkarna ut (de var väldigt bra, inte minst för läraren) mot bord och stolar, som kunde kombineras på olika sätt. Elevernas böcker förvarades i personliga boxar i ett stativ i klassrummet.

Samarbetet med 6-årsgrupperna hade tagit fart och det behövdes ännu fler lokaler. Nu fick studiehallen byggas om, det blev s a s rum i rummet, ett par för 6-årsgrupper, ett för förskole- och fritidspersonal och lärare och ett område där scen och bibliotek varit gjordes om till klassrum.

Skolsköterskans mottagning flyttades till det gamla lärarrummet, som egentligen alltid varit för litet. Materielrummet blev till ett undervisningsutrymme. Mycket av materielen flyttades över till det gamla skyddsrummet under fritidshemmet. Med alla förändringar som skett med skollokalerna är det nu ganska svårt att hitta till de olika utrymmena och skolan känns kompakt konstaterar en lärare, som älskat sin arbetsplats och de öppna ytorna.

                                                      Osby i maj 2001.

                                                      Berit Gunnarsson