- Det är ingen ordning i skolan nuförtiden. Annat var det när jag gick i skolan. Vi fick åtminstone veta hut!
Känns yttrandet igen? Men hur var det i verkligheten på "den gamla goda tiden"?
I Osby kommunarkiv förvarades två intressanta dokument. Dels finns straffjournalen från folkskolan för åren 1896-1900 och dels finns prydligt antecknade regler "Om ordning och tukt". Det var inte alltid reglerna följdes, hur stränga de än var.
År 1899 fick ingen god början i Ousby folkskola. Den undervisande läraren antecknade flitigt i journalen:
Carl är ständigt oordningsam och begagnar öknamn på Algot och Artur. Albert är d:o och begagnar d:o på August. August begagnar öknamn på Albert, och Gustaf begagnar öknamn på Axel. Oskar kallar Albert "fläskaskank".
Emil blåste i flärpa i skolan, men nekade därtill, men både Georg och Emma var vittnen. Nils på n:r 5 slog Fridolf med knifven i hand. Bernt sade okyska ord, och Bernt var för övrigt också olydig.
Herman visade könsdelarna i skolan och som ett ytterligare tecken på sin trotsiga natur har han sagt "- Jag skiter i straffjournalen".
Sven hotade att slå hufvudet av Agda, och både Svante och Sven gick hem utan lof.
Läraren antecknar med darrande stil det värsta av allt: "Gustaf kallar mig Nisse".

På väggen i skolsalen hängde ordningsreglerna. De var prydligt präntade av en annan av skolans lärare:

• Lärjunge vare pliktig att inom skolan iakttaga ett sedligt uppförande, öva fridsamhet och välvilja emot kamrater, att aktningsfullt bemöta skolrådets ordförande och ledamöter, vederbörande tillsyningsmän m.fl., visa aktning och lydnad för sina lärare och utan motstånd mottaga deras föreskrifter, tilltal och bestraffningar".

Detta skrevs innan elevmedverkan i undervisningen blev modern.
Det var dock inte så särdeles sedligt gjort av Fridolf, när han förde oljud i klassen, och inte uppfyllde han ordningsstadgans bud att utan gensägelse eller motstånd taga emot tillrättavisning. surt och lett svarade han sin gode lärare med orden: "Kyss mig i röfven".
Gammalstavningen bidrar till att mildra intrycket av det sagda.
Och hade Olof bättre begrundat vad som gällde om ordning och tukt, hade han nog sprungit på bänkarna under lärotimmarna och ej heller varit stursk vid tillrättavisning.
Fridolf kallade läraren "drumla snörbete". Vittne därtill var Konstanse.

• "Det är lärjunge förbjudet att skriva, skära eller rita i skolböcker eller på skolbänkar eller på dörrar, plank och väggytor osv., att bruka tobak vare sig inom som utom skolan, att göra skada på träd och  planteringar, plundra fågelbon eller öva anna dylik råhet."

I straffjournalen ser man, att ordningsföreskrifterna, behövdes, eller också skall man se ordningsföreskrifterna som en lista över vanligen förekommande förseelser.
Oskar slog bläck på golvet och lämnade skolan utan lof. Walter på fattiggården fick tio öre till en skrivbok, men köpte en liten kortlek för penningarne. Ola på n:r 3 kastade sten efter Hilma. Han slog därvid sönder en fönsterruta  på Nykterhetshuset. Han lydde ej befallning att bedja om ursäkt härför. Ola störde undervisningen med oljud många gånger.
Sigrid var vittne till att Fridolf spottat på Ernst. Sigurd slog Karl så att han fick ett blått öga och hål under ögat. Dessutom kastar Karl kork, men nekar.

Ordningsreglerna var stränga och hot om påföljd saknades ej: 

• "Skulle lärjunge inte låta sig genom lärarens varningar och bestraffningar rätta, skall läraren genast göra anmälan hos såväl lärjungens målsman som och hos skolrådets ordförande, vilken äger efter målsmans hörande i samråd med lärare och skolråd vidtaga lämpliga åtgärder.
  Skulle lärjunge genom svår vanart utöva ett skadligt inflytande på sina kamrater eller begå grövre förbrytelse varde han genom skolrådet från skolan skild och - såvitt ske kan - hänvisad till vårdanstalt för vanartiga och i sedligt avseende försummade barn."

Ja, så illa kunde det gå.
Men var det inte bättre i skolan förr? Folk säger ju att det blir värre och värre med våra ungar.

Så här säger en: "Vår ungdom älskar ingenting annat än lyxen och lättjan. Unga män och kvinnor uppför sig sämre än någonsin tidigare. Vår tids barn har blivit tyranner över oss, de är uppkäftiga mot sina föräldrar och andra, de har dåliga matseder och har blivit sina lärares skräck.
Sagesmannen är Sokrates, 400 år f.Kr.
En annan vittnar: "Att pojkligorna systematiskt driver stöld och skadegörelse på egendom dels av förstörelselusta, dels för att därigenom skaffa sig medel till vilda orgier hör nästan till ordningen för dagen eller snarare natten. Vår tids ungdom lever vilt. Innan pojken ännu fått fjun på hakan har han tömt lustens bägare till dräggen." (Yttrande vid prästmöte i Göteborg 1897.)

Slutligen ett citat från 1850: "Situationen i klassrummen är förskräcklig. Eleverna pratar i mun på varandra. På sin fritid dricker de ofta öl och brännvin. De gör sig skyldiga till allt möjligt ofog. De lyfter av grindar, de tar ned skyltar osv. Ungdomarnas uppträdande kännetecknas ofta av en råhet utan like i modern tid."

Ja, dessa stackars ungar! Men vad kan man begära av dem, när de generation efter generation haft sådana förfäder.

Avslutningsord: Predikaren 7:11.

Per-Åke Brandts artikel i "Lejongapet 26-28 augusti 1977", avskriven av Lars Mars.