Härmed några uppgifter om skolväsendet i Osby fram till 1900-talets början.

1686 års kyrkolag

1686 års kyrkolag föreskrev att föräldrarna skulle "förmanas at låta sine Barn i theras Christendomsstycken väl och flijteligen underrättas; och the som then Omsorgen i Församlingen åligger, vare sig Capellan eller Klåckare, tilhålles med flijt at driva Barneläran, och undervisa Barnen at läsa i Book."
Klockaren kan sägas vara den förste som meddelade barnen någon form av undervisning. Denna bestod av inlärande av katekes och psalmer. Men han kunde även åtaga sig undervisning i läsning och skrivning.
På centralt håll ansåg man det särskilt viktigt att barnen i de gamla danska landskapen blev undervisade. Avsikten var att på alla sätt påskynda försvenskningen av befolkningen. Stiftsledningen ålades att fortlöpande bevaka att präster och klockare hade rätt inställning i frågan. I en rapport år 1687 från häradsprosterna meddelas följande för ungdomen:

Åren 1710-1732 fanns det i Osby-Loshults pastorat s.k. klockarepräster dvs pastorsadjunkter (kaplaner) som till sin försörjning disponerade Klockaregården med med dess inkomster. I gengäld måste de på egen bekostnad leja annan person (klockaresubstitut) att utföra sysslor som klockringningen, städning av kyrkan etc. Också undervisningsskyldigheten kunde överlåtas på denne.
År 1714 anställdes Sven Nilsson (Öberg) som lärare i Loshult. Två år senare förflyttades han till Osby och utsågs till att även vara klockaresubstitut. Sven Nilsson Öberg är den förste särskilt utsedde läraren i Osby. Han var kvar i tjänsten i slutet av 1720-talet, men sedan är det oklart varthän han tog vägen.

Kungl. resolutionen den 22 oktober 1723 på prästerskapets besvär

"At Föräldrar och Förmyndare böra flitigt hålla sina Barn till att lära läsa i Bok och deras Christendomsstycken. Kunna Föräldrarna sielfve ej undervisa dem, som deras åliggande Plickt är, så skola de vara förbundne, at hålla dem hos Scholae-Mästaren eller Klockaren i Sochnen, eller hvarest eljest lägenhet dertil finnes, och gjäller ingen annan ursäkt til befrielse från vitet, än högsta fattigdom."

År 1732 fick Osby-Loshult en "vanlig" klockare vid namn Mårten Ryberg. Han var en före detta fänrik som fått sluta sin militära bana på grund av ohälsa. Av senare rapporter att döma tycks han inte varit intresserad att medverka vid undervisningen av barnen. Ryberg hade förbindelser på högsta ort och var måhända därför svår att tillrättavisa.
Detta förhållande kan vara en av orsakerna till att kyrkoherden Olof Tranaeus i början av 1730-talet med egna medel lät uppbygga ett skolhus. Enligt 1781 års utmarkskarta var det beläget vid Jonstorpsvägen strax norr om nuvarande "Norra Porten". Skolhuset är ett av de äldst kända i Skåne. Några lämningar av byggnaden är inte återfunna.
Nytt skolhus blev uppfört 1795 av sockenborna. Denna byggnad låg ungefär mittemot Darlins garage (=firma Bilglas) österut mot Drivån. Huset finns ej kvar utan såldes 1858 för bortflyttning.
I dessa skolhus var följande personer verksamma som lärare:

Vanligen bedrevs undervisningen halva året i skolhuset och halva året ambulerande ute i socknen. vid sockenstämman den 24 maj 1818 utsågs ytterligare en lärare, nämligen Tufwe Nilsson, som sedan under 20 år höll ambulerande skola.

    1842 ÅRS FOLKSKOLESTADGA

1842 års folkskolestadga innebar dels allmän skolplikt för barnen, dels att det skulle åligga kommunen (socknen) att hålla minst en skola och erforderliga lärare. Skolan skulle helst vara fast och det hela ordnat inom 5 år.
Vidare föreskrevs en läroplan med undervisning i läsning, skrivning, räkning samt 4 läsämnen jämte sång och gymnastik. I jämförelse med ovan åberopade författningar hade ansvaret för barnens undervisning nu övergått från föräldrarna till det allmänna.
I Osby medförde detta, att ett nytt skolhus uppbyggdes 1846 på Osby nr 5. För de avlägsnare delarna av socknen organiserades ambulerande skola. Det tidigare skolhuset från 1795 ändrades till fattighus.

År 1838 hade länsmannen Lars Dufva d.y. och hans hustru meddelat till församlingens kyrkoherde, att de avsåg att överlämna en donation till förmån för en skola, där fattiga barn (= de på socknen utackorderade) skulle få kostnadsfri undervisning. Ärendet föredrogs på sockenstämma och man beslöt att med tacksamhet mottaga denna donation. Räntan på donerade medel skulle bekosta lärarens lön m.m.
Kapitalet skulle formellt överlåtas till vederbörande myndighet i socknen men ränteinkomsten tillsvidare uppbäras av makarna Dufva intill deras död. Lars Dufva dog år 1844. Hustrun hade avlidit året dessförinnan.
Socknens myndigheter fick alltså samtidigt två problem att lösa, dels införa den lagstadgade skolan dels ordna en fattigskola enligt villkoren för Dufvas donation.
Edvin Stålfelt har i Osby Hembygdsförenings årsbok 1963 närmare redogjort för donationen, dess villkor, reglementet för fattigskolan m.m. Vidare har han beskrivit hur man förgäves sökte få godkänt förändringar i reglementet. Man tycks haft svårt att förlika sig med Dufvas intentioner, som medförde att de allra fattigaste barnen fick en något privilegierad ställning, vad gällde deras skolgång.
Till slut fick man igång skolverksamheten och följande lärare anställdes:

 År 1856 upprättades ett kontrakt mellan Skolstyrelsen och Mougenot, vilket innebar en viss sammanläggning av den Fasta skolan och den Dufveska fattigskolan. Av lästiden skulle 1/5 ägnas fattigskolan och 4/5 den lagstadgade. Det egendomliga inträffade emellertid, att hela lärarlönen betalades med medel från den Dufveska donationen.
Tydligen snålade man också vid tillämpningen av det Dufveska reglementets föreskrift om kost och logi m.m. vid de fattiga barnens skolgång. Överskottet på avkastningen på donationsmedlen växte till sådant belopp, att kyrkoherden på sockenstämman den 23 augusti 1862 föreslog att detta skulle användas till ett särskilt skolhus för de fattiga barnen. Detta borde i så fall byggas i Gylskulla. Förslaget mötte invändningar och ansågs inte genomförbart.
När J.N.Mougenot avgått år 1877 skrevs inte nytt kontrakt med efterträdaren på sätt som gjorts 1856. Samma villkor förutsattes gälla och kostnaden för lärarlönen betalades även i fortsättningen genom donationen.
Som tidigare nämnts förekom även en ambulerande skola i socknen. Läraren i fasta skolan skulle halva tiden undervisa ute i byarna. Vidare fanns det ytterligare 2-3 lärare enbart för detta ändamål. Första småskollärarinnan anställdes 1858 och följdes av flera med ambulatorisk undervisning. Roteindelning och antal lärare ändrades tid efter annan. År 1868 hade man infört en ordning med 3 st folkskollärare och 4 st småskollärarinnor. Möjligheterna att erhålla statsbidrag till lärarlönerna hade framkallat en mera välvillig hållning till anställande av lärare. Det fanns emellertid mycket missnöje och oenighet beträffande de ambulerande skolorna. Någon ordning på det hela blev det inte förrän man uppfört fler skolhus.

                            BYSKOLORNA

År 1874 inlämnade bönderna i Brunkelstorp, Gullarp och Nybygden en ansökan  till Skolrådet om bidrag från skolkassan till uppförande av ett skolhus på deras ägor, så att man skulle slippa problemen med de kringgående skolorna. Denna begäran blev av formella skäl inte tillstyrkt. Frågan överlämnades till Kyrkostämma för avgörande. Skolrådet hade emellertid till sitt avstyrkande fogat ett yttrande angående skolväsendet i Osby socken. Man föreslog att skolhus borde byggas ute i byarna i socknens regi. En sådan åtgärd ansågs vara enda vägen till en förbättrad undervisning och man hemställde, att stämman måtte noga pröva ärendet.

Skolrådets synpunkter diskuterades på Kyrkostämman den 25 oktober 1874 och man lyckades komma till ett beslut att ytterligare skolhus skulle uppföras. En kommitté tillsattes med uppdrag att lägga fram ett förslag om antal skolhus, deras placering, storlek, kostnad samt därtill passande indelning i skolrotar.
På Kyrkostämman den 26 april 1875 framlade kommittén sitt förslag, vilket i allt väsentligt blev stämmans beslut. En skolhusbyggnadsdirektion utsågs att leda byggnationen. Denna påbörjades 1876 och två år senare var 7 nya skolhus i stort sett färdiga.
Socknen indelades nu i 4 skolrotar med 2 skolhus i varje, vilka grupperades enligt följande:

Ekeröd

Slähult

I det aktuella fallet var läraren bosatt i Ekeröd och lärarinnan i Slähult. Barnen från vissa bestämda byar gick alltid till samma skola, medan lärarpersonalen även i fortsättningen fick föra en ambulatorisk tillvaro.

"DUFVESKA SKOLHUSET" OMBYGGES

Handlanden S.J.Nilsson i Osby framförde i en skrivelse till skolmyndigheterna år 1879, att skolhuset i Osby var alldeles för litet för det stora barnantalet i roten och att det därför vore nödvändigt att bygga ytterligare ett, förslagsvis på Klockaregårdens ägor. Kyrkostämman den 23 januari 1880 avvisade framställningen som obehövlig och alltför kostsam. Beslutet överklagades av Nilsson med viss framgång. Länsstyrelsen och Domkapitlet utfärdade den 17 juni 1880 ett gemensamt utslag, enligt vilket sockenmyndigheterna ålades vidtaga erforderliga åtgärder till förbättring av skolförhållandena.

Ärendet behandlades på nytt vid Kyrkostämma den 23 augusti 1880. Efter en del överläggningar avstod man från att överklaga utslaget till Kungl. Maj:t och började planera för ett nytt skolhus. Den gamla byggnaden skulle säljas och ny byggnad uppföras på annan plats. Ett bud på 2000 kronor erhölls för det gamla huset. Budet ansågs för lågt. Istället beslöt man förse byggnaden, som var en envåningslänga, med ytterligare en våning. Arbetet igångsattes men visade sig av tekniska orsaker inte kunna genomföras. Återstod att riva huset till grunden. Komna så långt ansåg man gamla grunden oanvändbar. Ny grund lades utanför den ursprungliga och ett 4 alnar bredare hus i två våningar uppfördes. På grund av försening vid uppförandet blev skolhuset inte helt färdigt hösten 1881 utan man fick hyra in sig i Missionshuset.

Två skolsalar hade inretts i nya skolhuset. Man ändrade nu skolformen i Osby by till en heltidsläsande fast folkskola och en heltidsläsande fast småskola. Samtidigt infördes s.k. "mindre folkskola" i Sibbarps skola.

DEN FORTSATTA UTVECKLINGEN

I Osby fasta skola undervisades barn från Osby, Ebbarp, Hasslaröd och Marklunda. Antalet barn översteg 100 st. Skolinspektören anmärkte på förhållandet och framhöll att minst en lärare till borde anställas och därtill nytt skolhus byggas i Osby by.
År 1894 beslöt man kringgå önskemålet och istället inrätta en "mindre folkskola" i Marklunda. Denna tog sin början 1895 i lokaler som gratis ställts till förfogande av patronen och riksdagsmannen John Persson i Marklunda.
Vidtagen åtgärd var inte tillräcklig enligt inspektören. Han återkom i saken och upprepade sitt tidigare yrkande. Ärendet togs upp igen på Kyrkostämman den 26 maj 1896, varvid beslutades att ett nytt skolhus med två läsesalar för småskolan skulle byggas på Klockaregårdens mark. Detta blev uppfört 1897 vid Verumsvägen (nuvarande daghemmet Hemgården).
Genom den företagna nybyggnaden blev det möjligt att införa två avdelningar inom folkskolan i Osby by - klass 3+4 och 5+6. M.A.Andrén anställdes 1898för de äldre barnen medan den tidigare läraren N.J.Nylander undervisade de yngre.
Nästa etapp i utvidgningen av skolväsendet ägde rum 1906, då den s.k. "Röda skolan" började byggas. En mängd sammanträden hölls i Skolråd och Kyrkostämma, innan man lyckades ena sig om att skolhuset skulle ligga i Smitts backe. Beslutet omprövades emellertid och slutresultatet blev, att skolhuset byggdes på Sjöängen vid nuvarande Centralparken, där det stod färdigt år 1913.
Skolhuset "Dufveska skolan" blev vid denna tid överlåtet till Osby Lantmannaskola, som hade börjat sin verksamhet år 1912.

Ordet skola används i två betydelser; skola = läroanstalt eller skola = skolhusbyggnad. Inte alltid framgår klart vad som avses. Därför har beteckningen "Dufveska skolan"  genom åren tolkats på olika sätt. Ibland har det sagts, att namnet tillkommit genom att skolhuset vid Lantmannaskolan blivit byggt av Lars Dufva eller med hjälp av hans donation. Så är inte fallet. Kapitalet i donationen var inte tillgängligt förrän 1849, sedan processerna med makarna Dufvas arvingar hade avslutats. Det blev sedan genast utlånat till bönder i socknen. Skolhuset byggt 1846, bekostades av sockenborna.
Inte heller vid byggnationen år 1881 togs donationen i anspråk. Istället var det "Ousby Spritbolag" som lämnade stora bidrag till kostnaden.
Intill platsen för skolhuset hade Lars Dufva d.y. år 1810 uppfört en större byggnad bl.a. med expeditionslokal för hans verksamhet. Man har då antagit, att det närbelägna skolhuset legat på Dufvas tomtmark och därav namnet "Dufveska skolan". Marken till skolhuset tillhörde emellertid Svensagården på Osby nr 5 och arrenderades av Skolstyrelsen.

I protokoll och andra handlingar från 1860-1895 möter oss uttryck som:
"fasta Folkskolan eller "Dufveska skolan"
"Dufveska eller den Fasta skolan i Socknen"
"fasta Folkskolan i Ousby, den dufveska kallad"
"Ousby Skolehus eller Dufveska skolan"

I slutet av 1800-talet förändras skrivningen till:
"Ousby skola"       
"Ousby folkskola"
Ousby gamla skolhus" ( = folkskolan på Osby nr 5)
"Ousby nya skolhus" ( = småskolan vid Verumsvägen)

Idag finns en skylt "Dufveska skolan" uppsatt på skolhusets vägg. Det är okänt när detta blivit gjort. En del vykort från sekelskiftet har skolhuset som motiv, vilket anges vara "Ousby Folkskola". Skylten hade då ännu inte kommit på plats.
Den enda åtgärd eller händelse som kunnat motivera namngivningen "Dufveska skolan" synes vara ovannämnda anställningskontrakt från år 1856. Överenskommelsen innebar att den lagstadgade Folkskolan och den Dufveska fattigskolan kom under samma tak och betjänades av samma lärare. Med hänsyn till det diskutabla sätt vartill avkastningen på Dufvas donation blev använd, torde socknens styresmän inte haft något att invända mot beteckningen "Dufveska skolan" för hela verksamheten.

22 september 1996 / K. A-n.

Avskrivet av Lars Mars med tillstånd av Kjell A-son.